Har haft en underbar vecka, verkligen. Mina vänner har varit fantastiska, vet inte vad jag skulle göra utan er. Nu sitter jag här själv för första gången på hela veckan. Har inte haft tid att tänka innan. Jag sitter med fruktansvärt blandade känslor. Ibland tycker jag att vi inte hörs är det bästa som har hänt, ibland inte. Jag är nog en ganska känslosam person trots att jag har svårt att visa känslor. Det har jag fått höra under de 6 åren jag var tillsammans med mitt ex. Jag vet inte vad jag känner och tror faktiskt. Det är svårt att känna att man nästan har stått närmare en person efter 10 månader än under 6 år. Det är känslosamt att bara bryta rakt av när en person har tagit upp så mycket av ens tid under en så lång period. Man börjar ifrågasätta hur mycket man betyder eller har betytt, om det är jobbigt för den andra personen att man inte hörs längre eller om de inte tänker på det överhuvudtaget. Många frågor men inga svar. Man försöker intala sig att den andra personen inte bryr sig om en överhuvudtaget för att det ska bli lättare, men det blir det nog egentligen inte. Försöker koppla bort det och låtsas som att det aldrig har hänt, men det är också svårt. Vet inte hur man ska göra. Jag älskar den killen, aa det gör jag nog faktiskt. Att jag ens tänker så eller skriver så tycker nog många är konstigt. Tror att mina vänner kommer att sätta i halsen när de läser detta. Tror aldrig jag har sagt till de att jag älskar en kille, inte ens om mitt ex fast att det känns ganska underförstått när man är tillsammans så länge. Har försökt intala mig länge att det inte går att älska någon som inte älskar en tillbaka, och framförallt att det inte går att älska någon som sårar en så mycket men det går tydligen. Det betyder inte att det är på världens kärleksfullaste sätt, utan för att han är han. Det var helt och hållet jag som styrde mitt förra förhållande, helt och hållet. Det är tufft att känna att man inte har någon kontroll över sina känslor nu istället och inte kan styra någonting. Bara idag har jag känt mig elak, för att jag är kort. Vad ska jag göra? Jag är inte sån. Jag är sån för att skydda mig själv, men det är redan för sent. Detta blev alldeles för känslosamt. Nu ska jag iväg så jag slipper sitta här själv.